mariaohlson

När man tänker på och ser nyheterna om jordbävningen i Haiti, kan man inte låta bli att vara tacksamma för att ens egna barn är hemma och säkra...
När man ser bilderna på den lille 2 årige pojken de grävde fram under rasmassorna efter 2 dagar....
Hur ska inte den mamman känna sig att efter 2 långa dygn återse sitt barn, levande....Och sen de andra mammorna som mistat eller skanar sina barn....
Det går knappt föreställa sig vad hemskt!! Man ser bilder på små barn som mistat sina föräldrar...
Vad ska jag göra? Hur bäst kan man hjälpa de drabbade? Till vilken organisation ska man ge? Svårt att veta!
Men något måste man ju göra! Vi som har det så bar här i Sverige...
Vi har vårt fadderbarn Emmanuel i Uganda, Afrika och får med jämna mellanrum brev och teckningar från honom.  
Vårt fadderbarn Emmanuel Waisawa

Vi får veta exakt vad som våra 200:- / månad går till. Skola, latriner, böcker osv. Att Emmanuel kan studera, kan vaccinera både sig och hans familj...Till sjukvård osv.
Vi har följt honom sedan han var ca 3 år gammal och han är nu 11 år.
Det har varit bra för sönerna att följa Emmanuel och se hur livet kan vara i en annan del av världen....
Stöd ett barn i ett annat land och bli fadder!!
http://plansverige.org/
För något kan alla som bor i Sverige göra!!
Sen kan man göra som jag gjorde när Bengt fyllde år! Köpte honom en get! Fast geten bor i Afrika och hjälper kvinnor att försörja sig själva.
Perfekt att ge folk som har allt! Man kan köpa dricksvatten, vaccinationer osv....för alla kan vi göra något för de som inte har det lika bra som oss i Sverige.
Alla kan vi göra skillnad.
Via plan kan man vara säker på att pengarna går dit man vill, och dit de behövs!


Kram