mariaohlson

Ibland känner man sig som en trasig cd-skiva som hackat upp sig;
- Plocka bort glasen vid datorn.....( oftast är det dricksglas sönerna sprider runt sig och glömmer bort...)
- Plocka bort glasen i tv-rummet.....
- Plocka ur väskan, med en blöt handduk och gympakläderna.....
- Plocka undan....Bla bla bla.
Tjat och gnat!!
Först säger man det en gång. Sen när inget händer på ett tag säger man det igen...Så blir det till svar;
- Men gud vad du tjatar!!
Men om de inte gör som man säger på en gång eller inom rimlig tid, kanske de tycker om min röst?
Vill höra att jag tjatar!? Hur kul är det att tjata?
Inte alls, för man blir på så himla dåligt humör att behöva tjata och gnata.
Nån gång har jag sagt en gång, sen väntat till dagen efter.
-Ja just ja, blir det då till svar! Så tydligen så måste mammor tjata! Ingår det kanske i en mammas beskrivning? Nån som vet?
Ingen rolig uppgift! Fast ibland lönar det sig att "ryta" ifrån litet. Brukar köra med ; -Jag jobbar inte här som städerska!!
Då brukar de skärpa sig ett tag....sen bär det utför igen...så får man börja om!
Fast nu ska jag inte helt svartmåla mina söner. Skulle man se vad mycket mina barn får hjälpa till med hemma mot "vanliga svenssonbarn" så ligger de nog bra till.
De får lägga in sin rena tvätt själv. Städa sina rum. Plocka ur diskmaskinen. ( jag plockar in...de tycker inte om att hålla på med lortiga grejer...rena går bra...), de får gå ut med soporna osv. Planera och göra iordning inför nästa dag, med gympagrejer osv. Så helt hopplösa är de ju inte;-))
De lär sig inför framtiden och vuxenlivet. Att ta eget ansvar växer man av....
Fast jag måste erkänna att jag ibland gör saker och skämmer bort dem...men mammor är väl så!
Önskar bara att jag slapp tjata, utan bara ge dem kärlek istället!!


Kram