mariaohlson

Själv är jag inte med i svenska kyrkan. Tror det kan jag göra ändå, utan att tillhöra nån kyrka. På mitt sätt!
Vad min Gud kallas vet jag inte, men jag tror på livet efter detta och en enda gud.
Sen vad folk kallar det!!
Eller han/hon!
Gud, Allah, Buddah....Änglar, demoner, apostlar osv.

I Sverige blir man ju född in i Svenska kyrkan, så även jag. Mina föräldrar har aldrig gått i kyrkan regelbundet. Min pappa kallar sig själv för atesit. ( icke troende)
När jag var mindre och i Josefs ålder så konfirmerades ALLA i min klass. Det var liksom inget annat!
Nuförtiden så är det ett mångkulturellt Sverige och inte lika självklart längre.

Jag har alltid lärt Josef att när dagen kommer får han själv välja vad man vill tro på, vad man vill bli. Sina egna drömmar och mål här i livet. Man måste gå de vägar man är intresserade av och själv väljer.
Fast jag vill ju att han ska ha många alternativ på vägen.

Iallfall så har Josef bestämt sig för att han vill konfirmeras, och för att kunna göra det måste han först döpas.
Konfirmationen är 6 juni så det blev lite tajt med tiden.....
Onsdag nästa vecka fick vi en tid, 16.00. ( Det blir bara Josef och jag och Philip på dopet tror jag.)
Bengt jobbar. Josefs pappa är muslim...Mamma o pappa jobbar oxså.
För mig är det inte nån stor grej, men eftersom det här är nåt Josef själv valt att konfirmeras.

Hoppas ändå att kanske Mustafa lär honom de seder och bruk han blivit lärd som liten.
Trots allt så står Josef med en fot i vardera "värld". Och jag vill att han ska kunna välja det bästa från varje värld så att säga....
Sen är det upp till Josef att själv välja.

Kram